Skådespelare som medverkade i teaterpjäs bedömdes vara arbetstagare, inte uppdragstagare

Artikel av: advokat Linnéa Lindahl 

 

En teater hade anlitat en skådespelare för att medverka i uppsättningen av en teaterpjäs. Skådespelarens medverkan avsåg repetitioner och tio föreställningar under tre månaders tid. Efter premiärföreställningen i mars 2020 ställdes resterande föreställningar in på grund av pandemin. Det uppkom tvist om skådespelaren hade rätt till lön och semesterersättning. Skådespelaren menade att han hade varit arbetstagare och därför hade rätt till lön och semesterersättning för arbetad tid. Teatern däremot menade att skådespelaren hade anlitats som uppdragstagare och att han inte hade rätt till ytterligare betalning eftersom det enligt parternas överenskommelse förutsatte att alla föreställningar spelades.  

Inledningsvis konstaterade Arbetsdomstolen att rättspraxis gör gällande att frågan om den arbetspresterande parten är att betrakta som arbetstagare eller uppdragstagare avgörs genom en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Vid bedömningen beaktas till exempel om arbetet har utförts under huvudmannens ledning och kontroll, arbetsförhållandets varaktighet, sysselsättningsgrad och ersättningsform. 

Arbetsdomstolen konstaterade att det fanns omständigheter som talade för att det varit fråga om ett anställningsförhållande, men även för att det i stället varit ett uppdragsförhållande. Det var teatern som ytterst ledde och kontrollerade arbetet, ett arbete som skulle utföras av skådespelaren personligen. Det var även teatern som ordnade med den utrustning som behövdes för arbetet. Å andra sidan hade skådespelarens arbete varit begränsat i tid och omfattning. Det fanns inte en fortlöpande eller återkommande avtalsrelation mellan parterna. Dessutom fick skådespelaren åta sig arbete för andra huvudmän under avtalsperioden. 

Vad gäller ett enskilt fall där omständigheterna talar både för ett anställnings- och ett uppdragsförhållande hänvisade Arbetsdomstolen till Högsta domstolen uttalande i NJA 1996 s. 311. I rättsfallet uttalade Högsta domstolen att tveksamma fall bör avgöras till arbetstagarens fördel, det vill säga att ett anställningsförhållande bör anses föreligga. Arbetsdomstolen framhöll dock att det i rättspraxis finns exempel på att domstolarna även har beaktat hur parterna själva uppfattat sitt avtal.  

Arbetsdomstolen ansåg att det inte var visat att parterna kommit överens om att skådepelaren skulle utföra arbetet i egenskap av uppdragstagare eller att parterna gemensamt utgått från att det förelåg ett uppdragsförhållande. Arbetsdomstolen ansåg å andra sidan att parterna inte heller hade kommit överens om att skådespelaren skulle vara arbetstagare. 

Efter en helhetsbedömning kom Arbetsdomstolen slutligen fram till att skådespelaren var arbetstagare i förhållande till teatern. Skådespelaren hade därmed rätt till lön och semesterersättning. (AD 2021 nr 13)  

________________________________________________

 

EmpLaw Advokater stöttar arbetsgivare inom arbetsrätt och HR. Vår utgångspunkt är att juridiken inte lägger några hinder i vägen utan erbjuder möjligheter. Hör gärna av dig till oss så berättar vi mer om hur vi jobbar!

 

Advokat Linnéa Lindahl, Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. / + 46 (0)70 365 72 94